Birutėparken och Bärnstensmuseet i Palanga

Parken är 101,3 hektar stor. Landskapsplanen togs fram i slutet av 1800-talet åt grevarna Tiškevičius av den franske landskapsarkitekten Édouard François André tillsammans med hans son René och den belgiske trädgårdsmästaren Buyssens de Coulon; 1897 räknas som parkens symboliska grundår.

‍

Det här är inte bara en skogsdunge vid havet. André planerade siktlinjer som fungerar än i dag: från parterren vid palatset dras blicken ut i fjärran, och gångarna är dragna så att det är svårt att gå vilse – ändå viker man hela tiden av någonstans utan att ha tänkt det.

‍

I parken finns upp till 250 arter av införda träd och buskar och omkring 370 arter av vildväxande örter, varav 24 är sällsynta i Litauen. På sommaren är orangeriet öppet, från 1 juni till 31 augusti, dagligen 10.00–19.00.

‍

Parken blev statligt skyddad botanisk park 1960, så i dag är den på en och samma gång en herrgårdspark från 1800-talet, en botanisk samling och en helt vanlig stadspark som palangaborna går genom på väg till jobbet.

Palatset i nyrenässansstil byggdes 1897 åt greve Feliksas Tiškevičius. Det ritades av den tyske arkitekten Franz Heinrich Schwechten, på den tiden en av Berlins mest kända arkitekter.

‍

På södra sidan omges palatset av en halvcirkelformad rosenträdgård, och framför huvudfasaden ligger parterren med fontänen – det är där de flesta bilder av Palanga tas. På sommaren blommar rosorna; på våren och hösten framträder parterrens geometri bättre.

‍

I palatset finns Bärnstensmuseet i Palanga, en filial till Litauens nationella konstmuseum. Basutställningen fyller 15 salar och handlar om allt från hur bärnsten bildas och dess inneslutningar till smycken.

‍

Museet är stängt måndagar och helgdagar och stänger en timme tidigare dagen före en helgdag. Sista insläpp är en timme före stängning – den viktigaste siffran att komma ihåg om du planerar ett kvällsbesök. Guidade visningar ges tisdag till fredag och måste bokas i förväg.

Kullen i parkens södra del är den äldsta delen av området. Enligt legenden bodde prästinnan Birutė här innan fursten Kęstutis tog henne till hustru; deras son var Vytautas. År 1989 hittade arkeologer spår av en hednisk kultplats på kullen, så legenden har också en konkret grund.

‍

På toppen står det åttkantiga nygotiska S:t Georgs kapell, byggt i rött tegel 1869 efter ritningar av arkitekten Karol Majer. Glasmålningarna i fönstren är från 1976.

‍

I årtionden trampade besökare fritt över toppen, och det arkeologiska lagret tog stor skada. I dag ombeds alla att bara gå upp via de anlagda trapporna och stigarna – det enda sättet att bevara det som finns kvar.

‍

Från kullen leder en stig rakt mot havet, så många avslutar rundan här; från kapellet ner till vattnet är det bara några minuter.

• Lourdesgrottan, byggd av natursten 1899 åt grevinnan Antanina Tiškevičienė; murare var den franske mästaren Bonhomme. Skyddat kulturarv sedan 1997.
• Skulpturen Eglė, snokarnas drottning av Robertas Antinis den äldre, placerad 1960 intill huvudgången till palatset.
• Rotundan, en musikpaviljong från 1927. På sommaren spelar Palangas orkester fortfarande gratis här.
• Kärleksallén, en gång längs parkens kant som leder mot havet; vattnet ligger bara några tiotal meter därifrån.

Enklast är att gå in i parken från S. Dariaus ir S. Girėno-gatan och gå mot palatset, förbi Lourdesgrottan och Eglė, snokarnas drottning. Vid palatset besöker du museet, som förtjänar minst en timme, och sedan svänger du söderut och går upp på Birutėkullen.

‍

Från kullen går du ner mot havet och tillbaka längs Kärleksallén eller helt enkelt längs stranden. Rundan tar ungefär en timme utan museet och två till tre timmar med.

‍

Rundan fungerar lika bra på vintern: parken är öppen året runt, och under lågsäsong är museet både billigare och glesare besökt.